Foffes täckes gåta!
Min högsta dröm just nu är att få ha en häst här på Wången. Jag har tusen ideeer och ingenstans att göra av dom! Dessutom bli jag sur när jag ser skolhästarna och vill visa hur man borde göra! Men den största andledningen är nog att ha en egen häst har nog blivit ett grundläggande behov för mig. Jag dör inte utan men jag är inte vidare glad heller.
Men Ingela, min pärla till vän har häst här. Ett 4årigt russ hon haft sedan hans fölben och till han går de flesta av hennes tankar. Jag kan inte låta bli att engagera mig och följer gärna med till stallet och hjälper till med diverse klippningar, selningar mm. Jag får dåligt samvete ibland för jag är inte rädd att säga vad jag tycker och har tex flera gånger pratat illa om tvådelat också visas det att hon använder det till Foffe... Jag ändrar inte åsikt för det, men det känns elakt. Nu har jag tagit med mig en massa bett hemifrån som hon får låna och vi får se hur det går med tredelat!
I alla fall så har hon noterat att täcket alltid åker åt vänster sida. Efter 10 steg är täcket jätte snett. Vi har gruvat oss och funderat. Med min påverkan har Ingela och Foffe börjat med en del markarbete, bara böja sig efter volten och jag har tagit med ett vackert kandar till Foffe som man kan se honom bära några gånger i veckan i ridhuset om man har tur! Där är det tydligt hur svårt han har med vänster.
Vi fortsatte klura och kom fram till att han alltid tar svängar åt höger. När bakdelen vänder snävt åt höger tar vänsterbak en längre väg och sjunker ned mer i steget och täcket glider till vänster. Även i rakt spår tar han kortare steg med höger. I boxen tar han också alltid höger vändningar. Det märks också på hans muskulatur hur mycket större muskler han har på höger sida. Han har behandlats i höger bak och massören påpekade högra bogen.
Täckes mysteriet är löst och Ingela försöker bygga upp vänster sida på Foffe!
Sånt här tycker jag är väldigt viktigt när det gäller att ha egen häst. Att se små detajer och att komma fram till orsaken. Man ser alldeles för många rid- och travhästar som blir behandlade på ett och samma ben och ingen vet direkt varför. Det är lite av ens skyldighet att oroa sig för sin häst. Inte att man ska slå huvudet i väggen och gräva ner sig men engagemanget måste finnas där.
Och jag har träffat få som har oroat sig så mycket för sin häst som Ingela har gjort måste jag säga!
Kommentarer
Trackback